Utseende & Kännetecken
Skogshare är en slags hare av flera hardjur i planeten. Skogsharen förekommer i stora delar av Eu, norra Afrika, Asien norr om Himalya, och det norra centrala delarna av Arabiska halvön.
Skogsharens färger skiftar emellan Sommaren och vinter, för att den är gråbrun på sommaren och vit eller gråblå under vintern med svarta spetsar på öronen. Den vita och blågråa färgen varierar beroende på vart i staten haren lever. Pälsfärgen på skogsharen gör det lättare att känna igen under vintertiden i och med fälthararna inte skiftar färg på pälsen som skogsharen gör. Skogsharens gråbruna till mörkgråa färg skiljer sig från fältharens lite fläckiga gulbruna päls under sommarhalvåret. Det som skiljer sig från skogsharen och fältharen är skogsharens kroppsform, öronstorlek, svans, ögon och pälsfärg. Kroppen på skogsharen är knubbigare och mindre, svansen är kortare och mer som en boll. Fältharens plattare och längre svans är svart på ovansidan. Öronstorleken på skogsharen är kortare och ögonen mörkt rödbruna. Fältharens ögon är gulbruna.
Föda & Levnadsätt
Det finns inga speciella skiljetecken mellan honorna och hanarna, detta gör det svårt att bedöma könet på en hare på avstånd. Nått som även är svårt att bedöma är åldern. Unga harar som är högst 7-9 månader kan särskiljas från dem vuxna hararna. Hararna har knölar som framträder oftast på frambenets handled. När hararna är vuxna försvinner dessa tillväxtknölar.
Hararnas tänder är speciella. Jämfört med t.ex människors, hjortdjurs och hunddjurs tänder så blir större hararnas tänder hela livet ut. Problemet som kan förekomma är om harens tänder växer snett. Eftersom kan inte tänderna slitas ner, eller om dem tappar en tand så kan inte den motstående slitas ner. Tanden kan för att bli för lång och det slutar med att haren inte kan bita eller tugga. Haren använder sig av framtänderna när dem tex knipsar av örter alternativt kvistar.
Skogsharen lämnar varje dygn ca 475 spillningspärlor. Spillningens form är runda och lite tillplattade. Haren har en slags hoppteknik med sin kroppsbyggnad som gör att den kan röra sig så fort som 70 km/h. Det är harens långa bakben med dess muskulösa lårmuskler som skjuter iväg haren.
Öronen kan vridas åt olika håll och hörseln är alldeles skarp, nått som haren har till sin fördel på grund av den är i hög grad utsatt för olika slags predatorer.
Skogsharen har minskat de senaste decennierna, mestadels i södra Sverige. Rävstammen har hunnit återhämtat sig efter skabben, men skogsharen har också konkurrens från fältharen. Fältharen även kallad Tyskharen är en främmande art för Sverige. Fältharen togs in i södra Sverige i slutet av 1800-talet och finns nu enda upp i Norrland. Fältharen är Europas vanligaste hare och föder 3-4 kullar om året, med 1-7 harungar i varje kull.
Skogsharen är ursprungligen en svensk art.Fältharen tränger bort skogsharen mer och mer i alla delar av riket. Skogsharen jämfört med fältharen har svårt att kamouflera sig under snöfattiga vintrar, i och med pälsen blir vit på vintern. Detta gör så att rovdjuren har än idag enklare att se och ta skogshararna. Skogsharen är dräktig som fältharen i 45-50 dygn. Den föder 2-3 kullar per år med 1-7 harungar i varenda kull. Dessa kullar som skogsharen och fältharen får är fundamental för arten i och med rovdjur som lodjur, räv, mård, duvhök, kungsörn och berguv har hararna som bytesdjur. Det är 1 av 10 skogsharar som lever längre än ett år.
Hararna lämnar sina ungar ett par minuter efter födseln, och återkommer till ynglingarna endast 1 gång per dygn. Hararna kan para sig 3-4 gånger under 20 minuter, och efter att harhonan har fött en kull så parar hon sig på nytt efter 1 dygn.
Skogsharens föda är skott eller bark från sälg, asp, tall, björk, rönn, vide, örter, bärris och ljung.
Fältharens föda består av örter, gräs, bark, kvistar, odlade fälts grödor, och kan lokalt ge skada i trådgårdar. Hararna äter sin egna avföring en gång för att få i sig all näring, så den avföringen från harar vi stöter på i skogen har passerat genom haren två gånger.